Som tjugoåring sökte Erik Lindholm FN-tjänst i Kongo och blev antagen som signalist vid den tolfte bataljonen i Katanga. Han var, enligt sig själv, den mest osannolike soldaten på den svenska campen, en mager, snaggad och känslig Umeågrabb med teaterdrömmar, som plötsligt befann sig i en spännande och alltmer skrämmande värld, där det gällde att platsa och överleva. Upplevelserna i Kongo blev starka och kom att prägla en stor del av hans fortsatta liv som vuxen.I ”Den osannolike FN-soldaten i Katanga” berättar han med stöd av dagboksanteckningar om sin tid i Elisabethville och om hur den erfarenheten så småningom skulle leda honom tillbaka till Afrika som lärare.