Barnhemspojken är en roman om pojken Sigfrids öden under sin levnad. Han blev tidigt föräldralös, då hans mamma i unga år dog i barnsäng och hans alkoholiserade pappa var oförmögen att ta hand om honom och hans fyra syskon.
Sigfrid placerades på barnhem under en tid och blev sedan adopterad av ett medelklasspar i Stockholmsförorten Djursholm.
Boken skildrar hur hans uppväxt gestaltar sig i sin nya tillvaro och hur han senare hanterar sina problem med arbete, barn och familj.
Under sin tid på barnhemmet fäste hans sig mycket vid barnhemsfröken Olga som han var olyckligt förälskad i under hela sitt vuxna liv. Någon tid strax före sin död återförenades de två i en mycket oväntad situation.
Adoptivpappan förhöll sig inte alltid positiv till Sigfrid. Krav som inte alltid var anpassade till hans biologiska ålder var påtagliga.
Orättvisa beteenden från såväl barn som vuxna och omgivningens generellt negativa förhållningssätt gentemot föräldralösa barn färgade hans uppväxt.
Hans barndomsupplevelser låg förmodligen till grund för hans ständiga oro.