Det äldre biträdets röst hängde kvar i väggarna: Kerstin har tentat! Och Lillys ett par veckor tidigare: Varför slänger hon inte ut böckerna? När det ändå inte tjänar någonting till. Hon som ägde livet grät så hon skakade. Det var ett halvår sedan. Nästan ett år efter att hon lämnat föräldrahemmet på landsbygden för ett arbete på det stora sjukhuset i Stockholm. En tid av såväl smärta som mognad. Ett år utan föräldraomsorg. Var hon vuxen nu? Det kändes faktiskt så. Nu väntade framtiden. Hon sneglade mot fästmannen vid sin sida. Framtiden för dem! Men först några veckors semester. Sedan väntade ett arbete på ett av landets största ritkontor, kanske rent av det allra största. Med ordentliga arbetstider, med ordinarie 45-timmars arbetsvecka och alla söndagar lediga. Bara det en lyx att se fram emot! Året är 1961.