Lena Udds recension av Jordens dans i BTJ:
Starka kvinnor, svaga kvinnor, avundsjuka kvinnor. I Jordens dans berättas om fyra generationer balinesiska kvinnor som lever i ett samhälle där alla, men mest kvinnorna, måste foga sig. [...] Kvinnans situation och kastsamhället skildras obarmhärtigt och starkt. På ett högst enkelt, modernt, men ändå lite främmande och emellanåt ålder-domligt språk stiger det fram en mycket gripande berättelse. Författaren lyckas på ett utom-ordentligt sätt mejsla fram huvud-personerna och framförallt deras icke-existerande valmöjligheter. För mig är detta lite av en balinesisk version Kvinnorummet - Marilyn Frenchs banbrytare i slutet av 1970-talet.
Citat: Balinesiska kvinnor, Luh, är kvinnor som hellre
svettas än klagar. Det är bara genom att svettas som
de blir medvetna om att de lever och måste fort
sätta leva. Deras svett brinner och det är den som
håller kökets eld levande. Balinesiska kvinnor ammar
inte bara barnen de fött; de ammar även männen
och själva livet.