Historien har lärt oss en viktig läxa; det som inte ägs brukar inte heller vårdas. Det är ingen slump att alla moderna samhällen har en stark äganderätt som fundament. Inte heller att ofria och fattiga samhällen präglas av svag äganderätt. Ägandet är avgörande för den ekonomiska utvecklingen, för medborgarnas makt över den egna privata sfären och för hur vi disponerar olika resurser.Införandet av en stark äganderätt har varit centralt i Sveriges utveckling från ett fattigt till ett välmående samhälle. Men förutsättningarna till ägandet har förändrats. Skatter och avdrag har utformats så att de kraftigt diskriminerar enskilda svenskar som äger näringsverksamhet med egna medel.1976 skrev Astrid Lindgren den kända sagan "Pomperipossa i Monismanien", där hon framförde kritik mot att behöva betala mer än hundra procent i marginalskatt. Det var ingen ovanlig situation för en samtida svensk entreprenör. Idag betalar inte längre entreprenörer hundra procent i skatt. Men fortfarande existerar ett skevt system där kommunala, statliga och utländska ägare har en stor skatterabatt jämfört med inhemska privata ägare. Dessutom premierar systemet de som äger med belånade snarare än egna medel. Denna bok argumenterar för att de skatter, avdrag och andra regler som präglar ägandet måste ändras bort från visionen om "kapitalism utan kapitalister". Det är inte rimligt att hushållens aktieinnehav har blivit betydligt mindre än de statliga pensionsfondernas ägande. Ett entreprenöriellt och växande Sverige måste vila på en bättre ägarpolitik.