Språkförsvaret startade som en privat webbsida 2002. Efter hand anslöt sig många likasinnade och under våren 2005 bildades nätverket Språkförsvaret. 2011 ombildades vi till en förening.

Språkförsvaret är en partipolitiskt obunden ideell organisation. Vi står språkpolitiskt på tre ben: Vi försvarar svenska språket, särskilt gentemot engelskans expansion; vi förordar mångspråkighet; vi stödjer mellannordisk språkförståelse. I Programförklaringen som avslutar denna antologi, förklarar vi vår språkpolitik närmare.

Man kan också kallas Språkförsvaret en internetbaserad lobbyorganisation för svenska språket. Alla artiklar, insändare och brev som medlemmar har skrivit, ligger på vår webbplats http:www.sprakforsvaret.se/sf/

Denna antologi, som innehåller dokument fr.o.m. 2004, vänder sig inte enbart till en akademisk publik. Språkförsvarets ambition är att förankra försvaret av det svenska språket hos den breda allmänheten. Antologin speglar därför alla uttrycksmedel som Språkförsvaret har använt i sin opinionsbildande verksamhet – från vetenskapliga artiklar till insändare och brev, som rentav anför emotionella argument.

Antologin inleds med en artikel, ”Språk att äga, älska och ärva”, av Jonathan Smith, engelsman och medlem av Språkförsvaret. Denna kärleksförklaring till det svenska språket vittnar om att språk kan erövras och att svenska språket inte sitter i blodet, i hud- eller ögonfärgen. Det är en viktig avgränsning mot dem som vill använda sig av svenskan i exkluderande syfte.

Temat ”Moderna språk” (sid. 10 - 21) illustrerar vårt andra ben, nämligen vårt stöd till mångspråkigheten. Artiklarna är riktade mot föreställningen att det räcker med att svenskarna bara lär sig ett främmande språk, engelska. Tvärtom innebär mångspråkighet en spetsfördel, eftersom hela världen inte talar engelska, och man säljer dessutom bäst på köparens språk. En av skribenterna, Frank-Michael Kirsch, har för övrigt skrivit en stridsskrift, ”Språklöshet”, på samma tema.

Artiklarna i tema ”Engelskans ställning i Sverige” (sid. 22 – 37) behandlar fenomenet engelskspråkiga skolor i Sverige och förslaget om att tidigarelägga engelska till årskurs ett i grundskolan. Bådadera undergräver i praktiken svenska språkets ställning. Artikeln ”Övertro på engelskans betydelse” i Svenska Dagbladet den 20/11 2009 som skrevs tillsammans med två ledamöter från Svenska Akademien och Språkrådets f.d. chef väckte mycken uppmärksamhet i svenska massmedier. Givetvis har Språkförsvaret också länkat till motinläggen i Svenska Dagbladet på sin webbplats. Denna anmärkning gäller alla fall, där medlemmar i Språkförsvaret deltagit i debatter.

Språkförsvaret har också uppmärksammat svenskans ställning i EU. I de båda artiklar, som ingår i temat ”Svenskan i EU” (sid. 38 – 44), diskuteras den nonchalans – eller naivitet – i för hållande till försvaret av svenska språket som regeringsföreträdare för Sverige har uppvisat alltsedan medlemskapsunderhandlingarna inleddes.

Temat ”Svenska som huvudspråk i Sverige (sid. 45 – 92) är det absolut tyngsta avsnittet i antologin. Språkförsvaret ställde sig redan i samband med nätverkets bildande 2005 uppgiften att prioritera kampen för tillkomsten av en språklag i Sverige. En sådan antogs också av en enhällig riksdag 2009. Urvalet av dokument speglar att Språkförsvaret har haft en genomtänkt språkpolitik från första början och att denna bedrivits konsekvent och ihärdigt. Dessutom har Språkförsvaret varit på hugget och försökt gripa in vid flera tillfällen. En del av artiklarna har haft en mycket stor läsekrets.

Språkförsvaret har också kritiserat den språkliga låt-gå-politiken inom den svenska högskolan – se temat ”Svenskan kontra engelskan på högskolan” (sid. 93 – 112). Det öppna brev ”Förslag till språkpolitik för den svenska högskolan” låg dessutom till grund för artiklar, som publicerades i ett antal tidskrifter. Men det saknas fortfarande en högskoleförordning som på något sätt försöker reglera språksituationen inom den svenska högskolan.

Språkförsvarets tredje språkpolitiska ben representeras av den mellannordiska språkförståelsen – se temat ”Mellannordisk språkförståelse” (sid. 113 – 118) – eftersom vi bl.a. ser den som en motvikt till anglifieringen. I princip anser Språkförsvaret att den svenska regeringen måste leva upp till de utfästelser den gjort i den nordiska språkdeklarationen. Det ingående öppna brevet låg till grund för uppföljande artiklar, som publicerades i nio tidningar och tidskrifter.

I försvaret av svenska språket ingår också finlandssvenskan – se vidare temat ”Finlandssvenskan” (sid. 119 – 127). Ett av dokumenten, ”Svenskans sak i Finland är vår”, ett öppet brev till Sveriges regering och riksdag, publicerades fjorton dagar före det finländska riksdagsvalet och fick stor publicitet i Finland. I Sverige bidrog brevet till att såväl politiker som ledarskribenter ”kom ut” till stöd för svenskan i Finland.

Temat ”Språkstatistik” (sid. 128 – 131) innehåller en artikel, som kritiserar frånvaron av officiell språkstatistik. Detta hindrar emellertid inte olika myndigheter att göra uppskattningar av antalet talare mellan tummen och pekfingret. Artikeln publicerades i olika versioner i fjorton tidningar och tidskrifter.

Tema ”Allmänt om svenskan” (sid. 132 – 137) innehåller två dokument. Det ena, Per-Owe Albinssons debattinlägg, som publicerades i Svenska Dagbladets nätversion, resulterade i uppemot fyrahundra kommentarer, vilket är ovanligt mycket i dessa sammanhang.

Medlemmar i Språkförsvaret har också skrivit om språktest för invandrare och svenskans ställning som patentspråk - tema ”Övrigt” (sid. 138 – 149). Språkförsvaret var den enda språkorganisation i Sverige som hade något att säga om patentspråk vid den aktuella tidpunkten.

Språk utvecklas alltid och står under ständig förändring. Men hur och åt vilket håll? Det avgör vi språkanvändare. Språkförsvaret menar att det är fullt möjligt att vidmakthålla svenska språket som ett komplett och samhällsbärande språk, men att det hotas av domänförluster (se förklaring) framför allt till engelskan. Om inte vi är beredda att påverka språkutvecklingen kommer någon annan definitivt att göra det. Det är inte säkert att den utvecklingen är av godo.

Nätverket Språkförsvaret
Styrelsen

Omdömen om Språkförsvarets antologi:

”En bok är en bok är en bok. Den kan läggas eller den kan hamna under näsan på någon som aldrig hört talas om Språkförsvaret och dess webbplats. Den ger en överblick som ingen innehållsrik webbplats, där man måste navigera själv, kan ge. Den tematiska indelningen ger läsare en första aha-upplevelse. En bok blir känd och omtalad som ingen webbplats blir. Personligen tackar jag ja till en bok, och jag är säker på att Språkförsvarets antologi också kommer att få god spridning i den här delen av det svenska språkområdet. ” (Marika Tandefelt, professor i svenska vid Svenska handelshögskolan i Helsingfors, i ett sakkunnigutlåtande 3/9 2011)

”Det ideella Språkförsvaret, som arbetar för att behålla svenskan som det identitetsskapande element det är, argumenterar emot anglifieringen. Det sympatiska är att de inte motarbetar engelskan i alla lägen. Enbart när engelskan hotar att tränga ut svenskan och blir det enda främmande språk vi lär oss ...

I en antologi, Svenskan ett språk att äga, älska och ärva, har Språkförsvaret samlat olika inlägg från de senaste åren. Språkförsvaret har också varit pådrivande till den språklag vi numera har. I den slås fast att svenskan är huvudspråk i Sverige… Språkintresserade anbefalles innerligt att läsa denna bok.” (Lennart Hjelmstedt i Blekinge LänsTidning/Sydöstran 14/10 2011)

”Det skall genast sägas att Språkförsvaret i sina deklarationer nogsamt avskiljer sig och markerar mot alla former av rasistiska och chauvinistiska uttryck för ett bevarande av det svenska språket… Kritiken från Språkförsvaret om svenskans gradvis försvagade ställning är väl underbyggd och mycket tänkvärd och klingar alarmerande. Politiker, skolfolk och företagsledare bör lyssna noga!” (Benny Holmberg i Tidningen Kulturen 16/10 2011) "Språkrådet motsätter sig inte alls engelska. Vad det handlar om är att handha engelskan vettigt. Undersökningar visar att barn som tidigt tvingas lära sig engelska inte blir bättre i det språket än barn som lär sig senare. Däremot behärskar de svenska sämre. Om man framgångsrikt skall lära sig främmande språk måste man först vara säker i sitt eget modersmål. Sverige ser ut att bli en nation vars medborgare är halvdåliga på både svenska och engelska. Hur gör sig sådana gällande? ”Med varje språk som dör ut försvinner inte bara dess sagor och sånger utan även dess särartade tankar och minnen, levande kunskaper som kan leda oss till nytt tänkande och ny vishet”, skriver Jonathan Smith, engelsman och medlem i Språkförsvaret." (Bo Degerman i Dala-Demokraten 14/11 2011) "Ett veritabelt språkskifte som många svenskar förefallt blinda för. Men det finns också de som insett lägets allvar och ställt upp til kamp för svenskans försvar. Ett exempel är Språkförsvaret, som grundades för några år sedan (se sprakforsvaret.se). En politiskt obunden lobbyorganisation som startade som en webbsida 2002. Nyligen gav man ut boken ”Svenskan – ett språk att äga, älska och ärva”. En samling inlägg som rörelsens medlemmar gjort i olika tidningar (också i Finland) och på webben...Man kunde säga att Språkförsvaret med sin verksamhet återspeglar hur Sverige och Finland i många avseenden igen närmar sig varandra, efter en paus på 200 år. Jag tror t.ex. att språkmajoriteten också i Finland småningom börjar inse att engelskan är ett betydligt större hot än svenskan. Att sälja ut nationens språk så snabbt som man nu gör i Sverige är nämligen, för att tala med Jonathan Smith, en av författarna i boken, ”en handling likartad med grovt förräderi, ett slags nationellt självmord inititierat från samhällets högsta nivåer”. (Thomas Rosenberg i Läraren 17/11 2011)