Idén till utställningen har funnits i mina tankar länge, att få göra en fotoutställning, att få lyfta fram en dold grupp människor med ett handikapp som oftast inte syns men som gör livet lite mer komplicerat, att få visa bilder med positiva och vanliga människor med olika livsöden och som av olika anledningar har blivit amputerade eller födda utan en arm eller ett ben, att visa att vi finns i 10 000 tal i vårt land, att visa att vi är vanliga människor, att som i mitt fall är jag en vanlig pappa vilken som helst fast i shorts och linne extremt ovanlig och i mångas ögon kanske lite ”onormal” och som barnen kallar mej - robotmannen!! Jättekul och positivt och otroligt viktigt för mej att ”synliggöra” att visa att jag har proteser och jag skäms inte och jag tycker själv att jag är helt normal, fast väldigt ovanligt och kanske lite skrämmande för vissa eftersom jag sticker ut, därför blir jag alltid glad när barn och vuxna frågar och undrar vad som har hänt och varför jag har massor av reservdelar. Att få berätta och visa gör att jag skapar insikt och förståelse i en värld som är lite ovanlig.