1978 skrevs svensk ishockeyhistoria. För första gången någonsin blev ett lag från den övre halvan av landet, norr om Gävle och Leksand, svenska mästare. Vid guldfirandet efter den avgörande finalen i Scandinavium bytte gossarna som gjorde sig kända för begrepp som tigerränder och taggtråd ut hjälmarna mot något i sammanhanget helt nytt – lappmössor. Skellefteå AIK hade svarat för en i ishockey-Sverige helt otippad bedrift. Laget gjorde det tack vare ett gäng talanger från bygden som slog ut i full blom, kryddat av några värvningar från Finland och Norrbotten, anfört av den mytomspunne ”Hårde Hardy” som lagkapten. I Skellefteå får man ishockeyn med modersmjölken, och Jonas Fahlman har sedan barnsben följt Skellefteå AIK från rinkside. Fahlman har nu grävt djupt i arkiven och vaskat fram många guldkorn. Han har rest runt i Skellefteå och Norden för att öga mot öga snacka minnen med männen som var med på och kring isen när det begav sig, teckna porträtt av de gamla hjältarna som gjorde det till synes omöjliga möjligt, delge deras sköna stories från en svunnen guldålder, och berätta mycket mer om vad som hände sen för var och en när strålkastarljuset slocknat – eller fortsatt lysa. Boken tar dig exempelvis med hem till tränarnödlösningen Anders Rönnblom, som dammar av en gammal pärm och avslöjar guldtaktiken, hem till Hardy Nilsson för ett öppenhjärtigt samtal om hela hans innehållsrika hockeykarriär, hem till Hannu Palmu och Pekka Rampa som bjuder på heta historier om bastubad, och hem till Lasse Nyström som levererar hemligheten bakom Målet. Och på Opalen i Göteborg, hotellet där Skellefteå AIK bodde i samband med avgörandet, ja där minns Peter Helander hur han själv handskades med Le Mat-pokalen när paniken stegrades efter att den förefallit vara spårlöst försvunnen… Det här är ”När Skellefteå blev Guldstaden”.