Det är lätt att styras av drömmar och fantasier när det gäller kärlek och äktenskap. Myten om den ”rätta” är just en sådan fantasi, en önskan att den andre kan göra mig fullkomlig och lycklig. Ett populärt tema i filmer och romaner. I slutscenen ser man de två tillsammans och man vet att de kommer att klara av äktenskapet och att lyckan kommer att stå dem bi, för de är ju förälskade. Problemet är att dessa slutscener är bara början på äktenskapet och den intima relationen med barn och familj. Göran börjar sin berättelse när han varit gift med Karin i några år. De är typiska ungdomar för sin tid. På 1960-talet skulle man prova ”klumpehor” och fri sex även om man var gift och hade barn. Olika tjejgrupper lanserade uttrycket att ”en kvinna har rätt till sin kropp och sin lusta”. Hur skulle man argumentera mot detta? Nå, hur gick det för ungdomarna? Klarade de av fri sex, lögner och svartsjuka? Romanen handlar om dessa ungdomar i ett socialt sammanhang och i ett historiskt perspektiv. På ett djupare plan handlar Görans berättelse om problem gestaltat i konst och litteratur sedan ”syndafallet”. Är det moderna äktenskapet lösningen eller lever vi fortfarande i ett provisorium?