Midsommar
I byn ståhej
och stången reser sig
när männen suger tag
i kragen lika vit
det gula lyser
av smöret du tappade igår
men aldrig återfann
I nattens olvonstilla
jorden slöjar av
emellan björkar vakar ögon
Den dräng som vågar livet för sin kvinna
kan räkna kor
och kyssa marken där hon går
I blomstren, i de sju inunder kudden
råmar älgkor
älvor skvallrar över myrars
luftslott som maränger
du inget vet men anar, hoppas