När de små nybörjarna kommer till flickskolan från den
kravlösa småskolan blir de imponerade av den karismatiska
Amelie Hagberg: en sträng, allvarlig person som
tittar granskande på dem. Det är nittohundratrettital
och rykten om vad som händer i Tyskland ligger som en
mara i bakgrunden i denna berättelse om flickor som
växer från nioåringar till nästan vuxna, och om deras
lärarinnor.
Vid sexton är flickorna ibland så blyga och aviga att de
verkar mer bakom än de egentligen är, ibland framfusiga
och högljudda som om de aldrig fått lära sig någon hyfs.
Lärarinnorna kan ha svårt att tas med dem - men inte
Hagberg! Hon är skolans föreståndare, även ordförande i
lokalavdelningen av Fredrika Bremer-förbundet, och har
total auktoritet. Duktiga Linda håller ett stammande och
färglöst tacktal till Hagberg, men om hon varit fullt
uppriktig skulle det ha blivit så här:
Jag älskar er, Fröken Hagberg. Ni är visserligen sträng
och konventionell och svår på många sätt, men ni liknar
den underbara Jane Marryot i filmen Cavalcade och är
oförliknelig ...
Känslorna finner inte mycket uttryck, men de är heta
ibland, även mellan lärarna. I denna roman har Lise
Drougge tecknat ett äreminne över en av de fantastiska
pedagogerna i den gamla flickskolan.