Billys mormor bor i stan, men en dag ringer hon till Billy och säger att han bara måste komma och titta på hennes fina grisar. Men hur kan mormor ha grisar när hon bor i lägenhet?! Mamma anar det värsta i vanlig ordning, men släpper iväg Billy tillsammans med Lotta och Lottas pappa. Väl inne i mormors lägenhet försöker de få syn på grisarna i alla möjliga och omöjliga vrår medan mormor leder in dem i sovrummet! Inte heller där syns dock några grisar förrän de är framme vid fönstret och tittar ner på gården. Där nere har grisarna ett eget litet hus med en hage där de kan gå och böka. Grisarna är ju inte bara mormors, de tillhör hela gården och skolklasser från en skola i närheten tycker om att komma och titta när grisarna får mat. Idyllen skulle kunna vara total om det inte vore för de två skummisar som mormor sett stryka kring port och gård. De verkar väldigt intresserade av grisarna, men går aldrig fram och klappar dem som andra gör ¿ Sent på natten vaknar Billy av hjärtskärande skrik nerifrån gården. När han tittar ut genom fönstret ser han att två män försöker släpa med de båda motspänstiga grisarna mot porten. Nu är goda råd dyra om inte de fina grisarna ska bli korv och enrisrökt skinka i förtid! Idén till denna nionde bok om Billy har sin upprinnelse i de båda grisar som bodde på Mati Lepps innergård, mitt på Södermalm i Stockholm. De lystrade till namnen Bosse och Bengtbörje och levde ett gott liv på rester från dagiset som låg på samma gård. Men för alla grisar kommer en dag den allra sista julen och dessa glada gossar förgyller inte längre kvarteret Pyramidens innergård ¿ Billy och grisarna är självklart dedicerad till det ljusa minnet av just dem!