Storebror är världens bästa storebror, tycker lillebror. Storebror är stark och kan allt; knyta hårda knutar och cykla utan att hålla i styret. Det enda han inte kan är att leka med lillebror – det hinner han aldrig, kompisarna drar i honom mest varje dag. Det är tråkigt, tycker lillebror, men håller ändå till godo med storebrors målande beskrivningar av dagens alla äventyr, som hur han hoppat över stup eller fyndat i en container. Lillebror får ett av fynden – en trasig brödrost som han tacksamt trycker mot sin kind när han ska sova.    En dag när storebror har lovat att de ska leka, hänger kompisarna där i dörren, men lillebror får vara med i alla fall. Och det blir hans bästa dag! De leker indianer och han får vara fånge. Väldigt länge  ända till kvällen  Då kommer en ångerfull storebror sättande i full fart. Och när lillebror tinats upp med mat och bad och ligger nerbäddad, gör storebror en fin tatuering på hans axel och berättar om allt spännande de ska göra i morgon. För så snäll är han storebror, även om han inte kan leka så ofta. Det bara är så när man är tolv.

Tredje upplagan av denna underbara berättelse om syskonkärlek i koncentrat. Om jämvikten eller snarare bristen på jämvikt i syskonrelationen, om gränslös beundran och tålig fördragsamhet, men framför allt om det starka bandet och den oändliga ömheten syskonen emellan. Den koncisa tonen fångas i uttrycksfulla bilder, fyllda av värme och humor. Figurernas minspel och blickar, ja hela kroppshållningen, förmedlar brödernas känslolägen på kornet.