Lilla My är på värsta skojhumör. Hon sätter en vattenhink ovanför en dörr och ropar på Mumin som blir sjöblöt. Hon gömmer sig i Muminpappans hatt och springer iväg när han försöker ta den. Hon bjuder Sniff på saft som hon smaksatt med salt! Hon lägger granris i Snorkfrökens säng. Ja, hon håller hela Muminfamiljen underhållen på sitt alldeles eget sätt. Muminfamiljens alla medlemmar, utom lilla My, samlas till ett hemligt möte.

Dagen därpå fyller lilla My år. Hon vaknar tidigt, och ligger länge i sängen och tänker att nu kommer de nog snart med sång och presenter. Men ingenting händer och till slut måste hon bara gå upp för att se efter var det är. Ingen är hemma. Lilla My går runt i hela huset, och på matbordet hittar hon en lapp som det står att familjen gått ner till ån för att få en lugn och skön dag. Lilla My beger sig genast mot ån, men när hon kommer dig ligger det en ny lapp som säger att de gått till skogen. Lilla My hittar fler och fler lappar, och till slut leder de tillbaka till Muminhuset igen. Där står hela familjen och alla vänner från Mumindalen med tårta och sång.

Lilla My vill be om förlåtelse för sina små hyss dagen innan, men Muminmamman och Muminpappan säger att de älskar henne och vill inte att hon ska ändra sig för då är hon ju inte lilla My längre. Det blir en härlig fest som varar långt in på natten.

Harald Sonesson ger karaktärerna liv och fyller Mumindalen med grönska och värme med sina fina illustrationer.