Sveakampen utspelar sig på vikingatiden, i trakten runt Mälaren. Sjuttonårige Udo ska ut på sin allra första resa. Helst hade han ju velat följa med sin far Boge  som tillsammans med Gånge Rolf ska segla i ledung till Frankernas rike  men en tur till Birkö är inte det sämsta. I synnerhet inte som han får segla med eget fartyg, krist-skeppet Helga. Ofarlig är resan inte, på Mälaren härjar många silversökare och plundrare. Birkö är Mälarens stora marknadsplats, och hit kommer folk från hela Norden. Ingen av Udos vänner har varit i den berömda staden, men alla är de överens om att de ska hitta sig en kvinna, umgås med hövitsmannasöner och dricka Midsommar med självaste kung Ole. Och dessutom har de bestämt sig för att de ska vinna det stora spelet, Sveakampen, som hålls vart tredje år. Vad Udo inte har en aning om, är att han i sin packning bär på någonting som är av största betydelse för kungen. Och när Sveakampen är i full gång tornar fientliga segel upp sig mellan mälaröarna. Kung Oles halvbror Magnus, han som alla trodde var död, har återvänt för att ta makten. Nu kan bara Udo och hans snabbtänkthet rädda kungen från att få huvudet satt på påle. Sveakampen är en mustig vikingasaga med färg och doft. Martin Erikssons debut som författare har lovordats av kritikerna, som jämfört den med Röde Orm. Han har en grundmurad kunskap om vikingatiden  han har till exempel själv seglat till Gotland i ett vikingaskepp  men romanen är en skröna, och en lek med det förflutna. På ett sätt skulle boken kunna kallas för en nyckelroman. Bland det myller av karaktärer som Martin Eriksson så träffsäkert målar upp, kan den insatte läsaren urskilja några av hans kollegor i den svenska musikbranschen. Martin Eriksson är för övrigt också känd som E-type.