"För längesen, på medeltiden, fanns det åtta flickor som alla hette Sigrid. Men de kände inte varandra för de levde inte samtidigt. Medeltiden var ju så lång, hela femhundra år. Den första flickan levde på 1100-talet och ägde ingenting i världen, inte ens sig själv. Hon ägdes av husbonden på gården, hon var hans träl. Blåöga kallade han henne för att hon hade så glittrande blå ögon. Mörkblå." Hur var det att vara barn på medeltiden? Hur klarade man de ofta hårda livsvillkoren? Många faror hotade och man måste bli vuxen fort. Hur kunde en dag i ett barns liv gestalta sig? En dag som inte skulle hamna i några historieböcker, eftersom den inte skulle anses vara märkvärdig i historiens backspegel, men som ur barnets synvinkel ändå är värd att berätta om. Om dessa dagar berättar Rose Lagercrantz - och det har blivit varsin intensivt skimrande berättelse om åtta flickor, som alla heter Sigrid. Bakgrunden till berättelserna är det museipedagogiska arbete som bedrivs på Statens historiska museum, där man vill ge besökarna större möjlighet att upptäcka museets medeltidsavdelning på egen hand. För att ytterligare utveckla detta arbete, fick Rose Lagercrantz i uppdrag att berätta åtta uppdiktade sagor i autentisk anda, utifrån åtta historiska stationer (objekt), hela tiden med en liten Sigrid som huvudperson. Boken är faktagranskad av 1:e antikvarie Sigge Rahmqvist, Riksantikvarieämbetet. För att få ett genuint barnperspektiv har författaren läst och testat sagorna i skolan, om och om igen. Överallt har hon mött ett omättligt sug efter medeltiden, och en önskan om att få höra om hur livet verkligen levdes då. Hur det kunde vara på riktigt, om man hette Sigrid, eller kanske Björn ... Det finns nämligen en liten Björn i nästan varje saga också.