Den tasmanska tigern, eller pungvargen som den också kallas, jagades av de australiensiska nybyggarna  under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Det sista kända exemplaret dog i fångenskap 1936.   I en utdöende byhåla på den australiensiska landsbygden bor en ung man som kämpar med sin framtid, en ung kvinna som kämpar mot sitt förflutna, och ett sedan länge utdött djur som kan lära dem bägge konsten att överleva.   Huvudpersonen, Satchel, bor med sina föräldrar. Hans bäste vän lämnar i romanens början byn för att söka jobb och finna sitt eget liv i staden. Satchel erbjuds att följa med, men han tror sig inte kunna lämna sina föräldrar. Fadern har fått en religös ingivelse och vägrar att arbeta för pengar. Modern sliter ut sig som sjuksköterska och pengar är ständigt en bristvara. Satchel borde kunna försörja dem alla eftersom han är utbildad snickare, en skicklig sådan, men det finns inga jobb i avfolkningsbygden.   Vid foten av en slocknad vulkan möter Satchel ett djur som han tror är en bortsprungen randig hund, fast ändå inte en hund. Han beskriver det för Chelsea, bästa vännens syster, som genast börjar göra efterforskningar ...   Sonya Hartnett är en australiensisk författarinna vars berättelser kräver en extra ansträngning av läsaren, men de ger också en stor belöning. Karaktärerna växer och får liv, de utvecklas till personer med verkliga känslor, våndor, glädjerop och beslut att fatta. Till och med den tasmanska tigern blir så levande att det alls inte verkar omöjligt att det kanske någonstans på den enorma australiensiska kontinenten finns ett ensamt exemplar som överlevt trots allt.