Man måste känna sig själv för att kunna beskriva det vackra i livet. Jag längtar efter min barndoms hembygd där azalean täckte Wolsanbergets sluttningar likt ett oändligt blomsterhav. Där finns nu endast mors och fars gravar kvar som påminnelse om den tid som flytt. Men trots att jag var tvungen att lämna min älskade hembygd så har mitt hjärta hela tiden funnits kvar där. Jag lever med mina minnen. Tidigare kände jag skamsenhet över dem, men de är allt jag har. Jag kan inte längre, vill inte längre, dölja dem. Wolsan, Ki-Dong Kim, föddes i Seosan, Sydkorea, år 1938. I femtio år har han varit verksam som pastor och har under denna tid skrivit mer än 250 teologiska böcker. 1997 debuterade han som essäist och poet och har sedan dess publicerat fyra memoarer och ett tjugotal dikt- och essäsamlingar. Wolsan har mottagit flera utmärkelser för både sina essäer och sin poesi och har översatts till ett trettiotal olika språk. För att främja den koreanska litteraturen instiftade Ki-Dong Kim år 2011 Wolsan Essay Literary Award och året därefter Wolsan Literary Award för att uppmuntra unga författare utomlands. Dessa memoarer är det första av Wolsans verk att översättas till svenska. Här ges läsaren en inblick i det hårda livet under den japanska kolonisationen, Koreakriget och militärkuppen 1960, men också i drömmen om att få studera och strävan efter att ta sig ur fattigdomen och skapa sig ett bättre liv. Berättelserna genomsyras av minnena av och den starka kärleken till barndomens hembygd och Wolsanbergets azaleaklädda sluttningar.