Boken innehåller minnen från ett långt liv i universitetsvärlden och ett decennium som fritidspolitiker i Umeå. Den börjar första dagen på studentrummet i Uppsala 1960 och sträcker sig till nutid. Däremellan ligger erfarenheter som diabetesforskare, professor, universitetsrektor, ledamot av vetenskapliga och kulturella myndigheter och föreningar, ordförande i kulturnämnd och kulturfullmäktige samt emeritustidens återkomst till rollen som student.
Sedan författaren flyttade till Umeå 1965 – via ett innehållsrikt år på Karolinska Institutet – har staden och universitetet genomgått en dramatisk utveckling. Hans medverkan i denna tecknas i ett subjektivt perspektiv, med några sidoblickar av mer personligt slag.

Författaren är professor emeritus i histologi. Han har bland annat varit rektor för Umeå universitet och ordförande för kommunfullmäktige och kulturnämnden i Umeå kommun.