Betydelsen av Castanedas böcker för den nyshamanska rörelsen kan knappast överskattas. Castaneda hade sin utgångspunkt i antropologin men bröt sig snabbt ut ur den akademiska tvångströjan och lät sig uppslukas av don Juans trossystem – ett system som har rötterna långt tillbaka hos shamanerna i det forna Mexiko.
Även om don Juan sägs vara yaqui-indian ingick han i ett pan-indianskt esoteriskt kunskapssystem som överskred de traditionella indiankulturernas ramar. Han ville heller aldrig använda termen shamanism om sitt system utan beskrev sig själv som en brujo, alltså en magiker.
Även om Castaneda själv värjer sig mot att bli beskriven som en shaman anser författaren ändå att han bör karakteriseras som en sådan, framför allt med tanke på den funktion hans böcker har fyllt och fyller som andlig inspiration och kunskapsförmedlare. Hans sätt att skriva kan också ses som shamanskt i sig. Att läsa Castaneda är sinnesvidgande. Castaneda skrev inte om shamanism, han skrev shamanism.
"Oändlighetens aktiva sida" är tänkt att fungera som en manual till don Juans och Castanedas sällsamma tankesystem samtidigt som den är ett försök att avdramatisera, av-exotisera och avmystifiera Castaneda och sätta in honom i ett övergripande shamanskt sammanhang. Rent av att befria Castaneda från Castaneda.