Guillou begår som alltid en imponerande historievandring genom ännu ett decennium. ... Ändå lyckas Guillou i denna bok faktiskt skarpare än någonsin syna de decenniespecifika backspegelbilderna. Ypperliga är beskrivningarna av sådant som socialdemokratins självmord; utförsäljningarna och new public management-vansinnet, eller Kalla krigets övergång i Kriget mot terrorismen, där den lede kommunist-fi byttes ut mot nya hotet islam och det kulturkrig vi ser pyra i dag. Hur alltmer, snart väldigt mycket mer, kom att handla om ras och religion.Niklas Wahllöf, Dagens Nyheter

Efter nära femtio år i exil kommer förre SS-officeren Harald Lauritzen tillbaka från sin tillflykt till Argentina. Hans återkomst vänder upp och ner på tillvaron för släkten Lauritzen. Onkel Harald är nämligen fortfarande nazist. Men han har ett erbjudande som det inte går att säga nej till.

Eric Letangs advokatbyrå ställs ånyo inför en våg av moralpanik. Den här gången är det pedofilskräcken som leder till ännu en häxjakt.

1990-talet är en tid av ekonomiska kriser och socialdemokratins begynnande nedgång. Samtidigt växer främlingshat och högerextremism, en politisk omsvängning som alltför många underskattar. Där 1900-talet slutar inleds en helt ny epok som visar att vi ingenting lärt av historien.

Slutet på historien är den tionde och avslutande delen i Jan Guillous romanserie. Med den är han i mål med sitt gigantiska bokprojekt Det stora århundradet, där han skildrar en släkt som vi får följa genom hela 1900-talet.

Sammantaget framstår Guillous dekalog som ett imponerande verk, som på ett aktningsvärt sätt förenar folkbildning och underhållning. Helhetsbetyg: 5/5   Bibliotekstjänst

Jan Guillou går hur som helst lyckligt i mål med sin uppgift. Romansviten "Det stora århundradet" är en smattrande historielektion, randad på kvällstidningsreporterns skrivmaskin. Förmodligen bättre läsning för svenska elever än vilka skolböcker som helst. ... Jag tvekar inte att utnämna "Det stora århundradet" till århundradets svenska samhällssaga.Bodil Juggas, Arbetarbladet

Och även om jag skriver det här som representant för romanseriens verkliga antagonist - Expressen, "den mest avskyvärda av landets tidningar", något man inte ens kan hålla i utan att skita ner sig, romanfigurernas största plåga, långt ondskefullare än den jämförelsevis djupt mänskliga nazisten Harald - vill jag prisa Guillou. Hans romanserie är ett slags politik för folket, ett helt, nästan totalt sätt att se på världen och bedöma den. Kommunikation, ideologi, underhållning; litteratur som vägrar vara fin, fin och fransk, för att använda Guillous terminologi, men utan att därmed göra avkall på ambitioner och pretentioner. Och just därför blir "Det stora århundradet" ett betydelsefullt och säreget tillskott till den svenska litteraturen. Det menar jag som rejält beröm.Victor Malm, Expressen