En sann historia som rymmer känslostormar, tårar och ilskaDe måste ha någonstans att ta vägen, barnen man läser om i tidningen: de misshandlade med brännmärken och brutna armar, de små som hittas övergivna i kalla lägenheter, de förskrämda som är med när deras föräldrar grips för narkotikabrott, tonåringarna med glasartad blick som sover på parkbänkar.Den fyraåriga lilla flickan Angie var bara ett av många barn med tragisk bakgrund som hamnat i samhällets vård. Men för Kathy Harrison blev mötet med Angie avgörande. När hon och hennes man öppnade sitt hem för flickan blev det början på ett liv som fosterföräldrar.Sedan dess har många barn passerat genom Harrisons hem. En del har stannat några dagar, andra flera år. Alla har de kommit med tungt bagage - misshandlade, sexuellt utnyttjade eller helt enkelt lämnade åt sitt öde av föräldrar som inte förmått ta hand om dem.I den här boken berättar Kathy Harrison om sina erfarenheter som fosterförälder, om det dagliga, ofta kaotiska, livet i familjen och om några av de barn som tillbringat längst tid hos henne.En rak och enkel skildring, med en värme och ett engagemang som förmedlar oövervinnlig hoppfullhet - en berättelse som både gläder och upprör.