Nattportiern hade blivit tvungen att mitt i natten tillkalla driftschefen, eftersom hotellets fantastiska hissar – spotbelysta underverk av glas och glansputsad metall – plötsligt slutat fungera. 'Säkert någon slyngel till gäst som knyckt nödnyckeln för oss och stannat maskineriet bara för att djävlas', fortsatte han. 'Det är ju helt sanslöst', fräste driftschefen. 'Okej, skit samma – nu måste jag ner i källarn och sätta igång systemet igen'. Han tvingades ta personaltrappan, och måste därmed också öppna de tunga säkerhetsdörrarna mellan slussarna. Det var mörkt i passagerna och belysningsautomatiken irriterande långsam. Ljuset slog plötsligt till med mild, men fullt tillräcklig styrka. Och driftschefen önskade omedelbart att det inte alls hade gjort det. Han mådde fruktansvärt illa – men kunde inte för sitt liv slita undan blicken. Avsky och fasa frös fast honom. Plötsligt släppte förlamningen. Han rusade uppför trappan till foajén. Nattportiern stirrade förvånat på honom – hade han glömt något? Fast varför var han helt vit i ansiktet? 'Vad är det…' började han. 'Det ligger en död kvinna på botten av hisschaktet!' avbröt driftschefen. 'Snabbt för fan … ring polisen!' Vintern 2006 har varit extremt sträng, och inte känns det nådigare för kriminalkommissarie Joakim Hill vid Helsingborgspolisen när han mitt i smällkalla natten kallas till ett av stadens nyaste, flottaste hotell för att utreda det brutala mordet på en kvinna. Ett fall som kommer att visa honom girighetens verkligt skoningslösa, epidemiska väsen. Kvinnans namn är Jenny Skare, och hon är bara den första … Men Hill och hans kollegor är inte ensamma om att frysa. Det gör även mannen nere i den mörka, kalla hålan. Ett ruggigt inferno som är hem för honom, hans fruktansvärda minnesbilder och … råttorna!