"Alla från klassen som är hemma hänger på badet de där sista veckorna på sommarlovet. De ockuperar den övre hyllan på mellanbadet. Tjejerna ligger tätt tillsammans på den ena sidan, utsträckta på pastellfärgade handdukar. Killarna sitter på den andra sidan med de blöta badbrallorna direkt i sanden. Det är de som ska bli sexor när skolan börjar."
Så börjar Svikarboken, den tredje boken om klassen där Klara, Anton, Kemal, Auriel och de andra går. I Kompisboken handlade mycket om osynliga Klara. I Bästisboken fick vi följa Anton som trasslade in sig i saker för att det är så svårt att säga nej. I Svikarboken är det Kemal, klassens kung, som är huvudperson och vi får se helt nya sidor av honom.
Alla är rädda för Kemal. Men Kemal är inte rädd för någon, förutom sin egen pappa som alltid verkar vara besviken på honom. Men att få respekt är inte samma sak som att ha vänner. Det märker Kemal inte minst på klassens kaotiska vildmarksresa när en efter en överger honom och hittar nya kompisar i klassen.
En dag stjäl han kompisboken från Klara. När han ser vad Anton och Klara har skrivit om honom vill han först slå ihjäl dem, men när saker hemma blir allt jobbigare tar han till slut upp boken och börjar skriva själv: "Jag har lett och tagit i handen och svarat miljoner gånger på var jag kommer ifrån. Egentligen. Jag kommer från husen där borta. De höga fula som alla hatar. Fatta det! Jävla svennar!"