Stockholm var tidigt Sveriges största industristad, med vattenläget som viktig resurs. På 1700-talet kantades Kungsholmens stränder av verksamheter som var smutsiga, illaluktande och förorenande och därför hänvisade till tomter utanför den tättbebyggda staden. Vattnet behövdes för kommunikationer och transporter, som avloppsdike och vattenreservoar.
Vid 1800-talets slut täckte industrier merparten av Stockholms strandområden utanför den tätbebyggda stenstaden. En livlig ångbåtstrafik förde passagerare, gods och varor från Saltsjön ut mot kusten, från Mälarsidan inåt landet.
Idag håller Stockholms stränder på att omvandlas på nytt. Redan i början av 1900-talet började bostäderna gradvis ta över strandområden i och kring innerstaden. Nu accelererar denna förändring snabbt. I stället för att vara en praktisk och ekonomisk resurs har vattnet blivit en exploateringsfaktor av annat slag. Sjöutsikten är en ekonomisk tillgång för byggföretag med sikte på penningstarka köpare. Därför blir det på många håll en ny tät bebyggelse kring stränderna, stadsbilden vänds ut och in.
Stockholms stränder är en vacker och kunskapsrik bok med ett stort antal unika historiska Stockholmsbilder. Den lyfter fram en av de största förändringar som skett i stadsbilden. Den ställer också de nödvändiga frågorna om vilken utveckling vi vill ha och hur vi ska slå vakt om Stockholms unika värden som vattenstad.

I Stockholms stränder medverkar bland andra förre stadsantikvarien i Stockholm, Björn Hallerdt, som står för en väsentlig del av det historiska avsnittet, liksom fristående skribenter och kritiker. Redaktör är Eva Eriksson som också medverkar som skribent.
Boken är en specialutgåva av Samfundet S:t Eriks årsbok.