Att läsa Dario Fos självbiografi är som att vara åskådare till en av
hans teateruppsättningar. Scenen är Porto Valtravaglia vid Lago
Maggiore i norra Italien, där han växte upp. Fladdermöss kallades
de som arbetade natt i traktens glashyttor.
I denna hans hembygd myllrar det av människor och händelser
som den unge Dario upplever med alla sinnen: morfadern som var
trädgårdsmästare, gycklare och historieberättare, glasarbetarna
som kom dit från hela Europa, ett inbillat Schweiz med tak av
choklad, en flicka som räddades ur sjön vid en storm och blev
hans första trevande kärlek, innan han mötte den vackra Nefertiti
som tillhörde en förbrytarkung ...
Två släktingar var viktiga förebilder för den unge Dario, bägge
antifascister: fadern Felice Fo, och hans schweiziske kusin Bruno,
som också var anarkist.
Dario Fo berättar med humor och ömhet om sina uppväxtår på
ett egensinnigt språk som forsar fram.