Att öppna en ny skola en friskola är lättare i Sverige än i de flesta andra länder. Det ställs förvånansvärt låga krav på motprestationer pengar betalas ut oavsett elevernas studieresultat.
Karl Ågerup tjänstgjorde på ett friskolegymnasium och berättar om händelserna under ett läsår.
I centrum står den karismatiske rektorn och vd:n Azad, som har en imponerande förmåga att entusiasmera lärare och annan personal att maximera skolans intäkter, ofta med tvivelaktiga metoder. Lärarna uppmanas att syssla med underhållning. Ungdomar i 16-årsåldern utnyttjas cyniskt som reklampelare för skolan på mässor och andra evenemang, dit de lockas med löften om provision på värvade niondeklassare.
Som företag tenderar friskolor att agera rationellt och ta in elever med mycket goda förkunskaper som kräver så små resurser som möjligt. Allra minst resurser kräver dock skolkande elever. Huvudsaken är att man kan behålla dem på sina elevlistor.
Barnens marknad är en kritisk inifrångranskning av svenska friskolor när de är som sämst och en kartläggning av vilka delar som måste ändras om den svenska skolan ska kunna räddas från ett totalt haveri.