"Redan på väg in till Konsum kände han att det skulle gå åt helvete. De automatiska dörrarna ville inte öppnas. De ville inte släppa in honom. Han stod utanför butiken och kände sig som ingen alls, som om han var så tom att inte ens automatiska dörrar reagerade på hans närvaro. Förminskningen som detta faktum innebar gjorde nästan fysiskt ont. Marcus tog ett par steg bakåt så att han var utom synhåll för de dryga dörrarna, sneglade åt höger och åt vänster, ingen där. Han gick utstuderat långsamt fram emot dörrarna för att inte vara för snabb för den lilla satans apparaten vars enda uppgift var att släppa in alla som rörde sig, alla som hade en fysisk form, oavsett deras mentala status." Marcus Tirén är en lyckad man. Dryga trettio år gammal har han ett toppjobb som konsult, gott om pengar och en fantastisk fru och dotter. Men från toppen blir fallet desto större. Och även om ingenting syns på ytan har det redan börjat. Vardagssituationer som Marcus tidigare klarat galant blir plötsligt till oöverstigliga prövningar. På mötena försvinner chefen bit för bit framför hans ögon. Han måste alltid ha en plastpåse i fickan ifall han skulle behöva kräkas. Familjen som just har fått tillökning blir ett fängelse. Och den döde polacken som hemsöker honom i drömmarna vem är det han liknar? Fångad i en verklighet som blir alltmer obegriplig och olycksbådande tar Markus till den enda strategi han kan han springer ännu snabbare. Tänker snabbare, pratar snabbare, håller kortare möten. För de kan inte ta dig när du springer. Tittaren är en obehagligt underhållande roman om en tillvaro som sakta men säkert glider ur huvudpersonens händer, om karriärstress, utbrändhet och om vad som händer när en människa med kontrollbehov tappar greppet.