Ytterligare tio år av gott och rörligt liv i jämförelse med tidigare generationer. Äntligen lugn och ro för att göra det vi innerst inne vill! Befrielse från plågsamma passioner, högtflygande önskningar och rädsla för misslyckanden. Så mycket positivt det finns att se fram emot. Eller? Jane Miller funderar över alla ålderdomens attiraljer, som piller och käppar, skräniga hörapparater, knep för att hantera glömda namn, tappade trådar och bortsprungna glasögon. Och sorgen är tung när hennes bästa väninna, som alltid kommit ihåg alla detaljer ur deras gemensamma liv, drabbas av alzheimer. Men trots allt finns det också en frihet i åldrandet. Det är minst lika bra att vara gammal som att vara medelålders och definitivt bättre än att vara ung. Det ger en ny slags njutning, kanske till och med en ny slags vitalitet. Även för de gamla och sjuka kan det kanske komma stunder då de för första gången kan komma till insikt om allt som sker. Och tänk funderar Jane Miller om denna period vore en generalrepetition inför det riktiga livet? Jane Miller har skrivit en eftertänksam och osentimental men samtidigt varm och humoristisk bok, med många fynd om åldrande ur världslitteraturen. Med förord av Elsie Johansson.