"Jag vet inte vad du tror finns därute. Det är inte direkt Disneyworld. Rymden är inte oändlig, stjärnhimlen är bara en tapet, alla som tror nåt annat är så jävla lurade." Sara är ensam men det gör inget. Så länge ytterdörren går att låsa och det finns öl, sömntabletter och ibland någon att gå hem med från krogen så är det okej. Det är allt som är och det räcker så, tänker hon. Hon jobbar som vårdbiträde och blir anställd för att ta hand om Ester. Urgamla, elaka Ester som blivit utkastad från dagvården eftersom hon sprider dålig stämning. Som inte tycker att döden är mer spännande än en tallrik filmjölk. Ester och Sara är först helt likgiltiga inför varandra. Allt är ju ändå bara tillfälligt, intalar de sig. Men sakta och motvilligt växer något fram mellan dem, något som är starkare än allt utanför. Något som är själva motsatsen till ensamhet. Allt som är är en roman om vänskap, ensamhet, åtrå och överlevnad. Om att försöka leva i en värld som ständigt drar upp gränser mellan människor, gränser för vem och hur mycket man får älska. "Hösten känns sällan så lovande som när den börjar med en riktigt fin debutroman. Och Linn Bursells Allt som är är precis det. En kort, tät roman som inte lånar sig åt ängsligt experimenterande eller högtravande prosa vanliga debutantåkommor men som för den sakens skull inte heller låter berättelsen ta allt syre, på bekostnad av stilistiken. Det är en väl balanserad roman"
Therese Eriksson, Svenska Dagbladet