Efter andra världskriget kom ett stort antal tyska kvinnor till Sverige för att arbeta. Arbetskraftsinvandringens historia i Sverige brukar främst handla om mäns invandring till industrin, men i själva verket var det kvinnor som stod för ungefär 60% av arbetskraftsinvandringen från Tyskland fram till mitten av 1950-talet. Enligt en tillfällig lag anvisades kvinnorna till hembiträdesarbete under två år innan de kunde söka andra anställningar. Detta obeforskade område tar sig genusvetaren Emma Strollo an i sin avhandling byggd på djupintervjuer med tyskfödda kvinnor om deras erfarenheter av att arbeta i svenska hem. Med utgångspunkt i forskningsfältet muntlig historia görs en tvärvetenskaplig och intersektionell analys av kvinnornas narrativ om migrationen från Tyskland och arbetet som hembiträde. Både berättelserna och berättandet om hembiträdestiden ses i förhållande till olika kontexter som modernitet, den dåtida bilden av Sverige och den så kallade tyska skulden efter kriget. På så sätt skildrar Det städade folkhemmet såväl hur det förflutna kan betraktas med nya ögon som hur olika exkluderingsmekanismer samverkar och skapar hierarkier och skillnader mellan individer och på arbetsmarknaden, inom politiken och i lagstiftningen.