Vad innebär det att vara människa i en värld av kommunicerande maskiner? Vad händer om chattbotar tänks kunna föra ett samtal om det eviga? Och hur ska vi bygga en existentiellt hållbar framtid med AI? Detta är centrala frågor för humanistisk AI-forskning idag.   

I samhällsdebatten om artificiell intelligens och chattbotar skildras de senaste årens stora teknikskifte -- och teknikens potential och risker -- gärna i termer av avgränsade »problem« som kräver »lösningar«. Diskussionen reproducerar därmed den världsbild av logik och formalism som maskinerna själva är byggda av, och som det mänskliga sedan mäts mot. Här finns tydliga behov av humanistiska och existentiella perspektiv. Om debatten förs alltför ensidigt riskerar den inte bara att spä på missförstånd och förstärka domedagsprofetior; den riskerar också att reproducera de ojämlika sociala strukturer som tekniken både är byggd inom och medskapare till. Ofta finns ett tydligt ointresse från AI-utvecklarna att på djupet ta till sig vad som händer inom den humanistiska grenen av AI-forskningen.   

Denna skrift tar avstamp i flera svenska forskningsprojekt om AI och ett samarbete mellan Nobelprismuseet, Liljevalchs och Humanobservatorium för digital existens i Uppsala. Medverkande författare är tidigare ärkebiskopen Antje Jackelén, AI-experten och datorlingvisten Magnus Sahlgren samt forskare inom bland annat systemvetenskap, medievetenskap, interaktionsdesign och psykologi. Redaktören Amanda Lagerkvist är professor i medie- och kommunikationsvetenskap vid Uppsala universitet.  

Ur innehållet: AI med kritiska ögon och existentiell sensibilitet · Är samtalet möjligt? · Att skapa en svensk språkmodell · GPT-SW3 svarar på 25 av våra största frågor · Att forma levande AI-framtider