Magdalena Raivios doktorsavhandling omförhandlar historien om ’gudinne-feminism’. Den synliggör även innehållet i Monica Sjöös och Starhawks berättelser om samhället, gudinnan/naturen/människan, framtiden och revolu-tionen. Här visas hur problematiska generaliseringar och uppdelningar i ”vi” och ”de andra” skapas i berättandet – men att Sjöö och Starhawk även vidgar och omförhandlar innebörden av begrepp som ’kvinna’ och ’natur’. En feministisk figuration kallad ’den gudinneidentifierade feministen’ används som tentativ utgångspunkt för nutida samtal om feministiska och miljöpolitiska visioner och för-ändringsstrategier.
Avhandlingens resultat styrker tidigare forskning som visat att ett ”feministiskt medkännande berättande” – trots sin välmenta ambition – ofrivilligt medverkar i skapandet av diskursiva gränser, hierarkier och generaliseringar. Som ett teoretiskt bidrag, formuleras och diskuteras här några skillnadsfeministiska ansatser till alternativa berättandestrategier.