Trots att vi lever i ett välfärdssamhälle, där kunskap och resurser inte borde vara något problem, ser vi en bestående ojämlikhet i hälsa och en ökande psykosocial ohälsa bland ungdomar. Hur är detta möjligt och vad kan man göra åt det? Genom vilka sociala interventioner och andra insatser kan unga människors reella delaktighet, egenmakt, välfärd, livskvalitet och hälsa främjas på ett hållbart sätt? Denna rapport från en pilotstudie genomförd i Simrishamn presenterar de teoretiska och empiriska bevekelsegrunderna för hur och varför en deltagarbaserad aktionsforskningsansats skulle kunna vara ett bra sätt att arbeta för att förbättra villkoren för ungdomars hälsa. Rapporten förespråkar dels ett ökat tvärvetenskapligt och professionsöverskridande samarbete mellan forskare och beslutsfattare, dels ett nära samarbete med ungdomarna själva. Det handlar om att få till stånd ett mer jämlikt utbyte av kunskap målgrupper och makthavare emellan – och därmed förhoppningsvis ett i längden mer jämlikt inflytande över användningen av samhällets resurser.