Avståndet mellan August Strindbergs Inferno (1897) och Unni Drougges Regnbågens tid (1997) kan förefalla mycket långt. Å ena sidan en modern klassiker som lockar litteraturforskare till ständigt nya tolkningsförsök, å andra sidan en roman som klassats som skräplitteratur. Inger Littberger visar i denna studie att dessa böcker, och fler därtill, låter sig läsas som ovändelseromaner, trots sin inbördes olikheter. Samtidigt inser läsaren att inget riktigt är vad det först förefaller vara.