I denna bok tecknas ett porträtt av politikern och vetenskapsmannen Gunnar Heckscher. Det är en studie i politiskt ledarskap när det är som svårast: Heckscher efterträdde 1961 en utomordentligt framgångsrik och folkkär partiledare, Jarl Hjalmarson, i ett läge då förväntningarna på nya framgångar var högt uppskruvade. Men partiet var splittrat, ljusblå stod mot mörkblå.

Högerpartiet gick kräftgång i väljarkåren och oppositionen var splittrad. För Heckscher framstod en borgerlig samling som en självklar strategi när det gällde att bryta det socialdemokratiska maktmonopolet, men en sådan gick inte att få till stånd. Heckscher avsattes 1965 under dramatiska former.

Gunnar Heckscher var en utpräglad intellektuell politiker. I boken visar Möller tydligt de problem som intellektuella ofta möter i politiken.

Ur förordet: Jag lärde känna Gunnar Heckscher när jag arbetade med min doktorsavhandling i början av 1980-talet. Avhandlingen handlade om det borgerliga samarbetet och eftersom Heckscher var en av huvudpersonerna var det naturligt att jag intervjuade honom. Jag har aldrig, varken förr eller senare, intervjuat någon som bidragit med ett så initierat och djuplodande perspektiv. Det var inte min förtjänst, som intervjuobjekt var Gunnar Heckscher självgående. Jag häpnade över hans raka och avskalade svar. Inte en tillstymmelse till bortförklaringar fanns.
Tommy Möller är professor vid statsvetenskapliga institutionen vid Stockholms universitet och författare till många omtalade politiska böcker som t.ex. Politikens meningslöshet (2000) och Att lyckas med välfärdsreformer (2001).