I boken granska svensk energipolitik ur ett marknadsekonomiskt perspektiv. Utgångspunkten är att energipolitik endast kan motiveras vid s.k. marknadsmisslyckanden, dvs. när marknadskrafterna inte kan leverera resultat som är effektiva och långsiktigt hållbara. Räckvidden av politiken bör begränsas till att stävja monopoltendenser och kompensera samhället för de miljöskador som energisektorn förorsakar. Den energipolitik som förts under de senaste trettio åren har emellertid haft hela andra bevekelsegrunder. Ofta har energipolitiken formats som kompromisser i förhandlingar mellan olika intressen för att uppnå helt andra politiska mål.

Boken behandlar samhällsnyttan av de politiska åtgärder som beslutats och genomförts under den studerade trettioårsperioden. Slutsatsen är att negativa erfarenheter dominerar, att energipolitiken har varit instabil och oförutsägbar. Detta innebär lägre effektivitet, högre samhällskostnader och skapar osäkerhet bland producenter och konsumenter. Enskilda energipolitiska åtgärder kan ha varit samhällsnyttiga, men politiken i stort har resulterat i betydande och onödiga nettokostnader för det svenska samhället, och välfärden har därmed reducerats.