Den mänskliga kulturens grundläggande fenomen är våldet, hävdar René Girard i sin berömda och kontroversiella studie Våldet och det heliga. Med stöd i antropologisk forskning och läsningar av antika dramer och bibliska berättelser visar han hur våldet föds ur det mimetiska begäret – den ene begär ett objekt för att det begärs av den andre, den ene är både modell och rival för den andre. Detta våld hotar att i en eskalerande rörelse slita sönder den mänskliga samlevnaden. Mekanismen för att tämja det är, enligt Girard, att alla-mot-alla-situationen förvandlas till en alla-mot-en-situation: utpekandet av en »syndabock». Dödandet av syndabocken och etablerandet av en offer-institution som ritualiserar detta ursprungliga offer är det heligas och religionens ursprung: riten avleder våldet och helar samhället. Alla mytologier och alla ritualer, ja den mänskliga kulturen som sådan, vilar »på en enda mekanism som alltid är operativ därför att den alltid är okänd, den mekanism som garanterar samhällets spontana enhällighet mot syndabocks-offret». René Girard är född 1923 i Avignon. Efter studier i Paris, flyttade han till USA, där han var professor i litteraturvetenskap i Baltimore och Buffalo och 1980–95 vid Stanford. 1996 tilldelades han Franska Akademins filosofipris och 2005 invaldes han i Franska Akademin.