Christer Winberg (1942–2008) var historiker, professor vid Stockholms universitet 1989–1990 och vid Göteborgs universitet från 1990 fram till sin bortgång. Han inledde sin karriär vid en tid då historievetenskapen i viktiga avseenden omvandlades i grunden. I stället för statslivet och politiken började forskarna intressera sig för samhällets uppbyggnad och förändring. I stället för kungar och statsmän trädde de breda folklagren in i förgrunden. Kvantitativa metoder introducerades jämsides med dittills oprövade teoretiska infallsvinklar. Winbergs avhandling från 1975, Folkökning och proletarisering, vittnar på flera sätt om de nya strömningarna. Det är en banbrytande studie av den sociala omvandlingen på landsbygden i 1800-talets Sverige. Under sin fortsatta bana tog sig Winberg an en rad andra ämnen, men det socialhistoriska perspektivet förblev en självklar utgångspunkt. Denna bok innehåller ett urval av hans artiklar, såväl empiriska undersökningar som teoretiska debattinlägg. De ger inte bara en fullödig bild av sin upphovsman, utan också värdefulla inblickar i historievetenskapens utveckling under 1900-talets senare del och 2000-talets början.