"Det är en av de behagligaste och mest bildande läsupplevelserna jag har haft" /Sinziana Ravini i GP

Att gå till fots är inte bara att förflytta sig från en punkt till en annan. Det är också att ingå i ett sammanhang, befinna sig mitt i ett konkret och påtagligt landskap, ta del av alla de processer som ständigt pågår runt omkring en. Och det kan dessutom vara ett sätt att tänka och känna, eftersom själva gåendet har en egendomlig förmåga att stimulera våra sinnen och minnen och ge oss perspektiv också på sådant som inte finns där och då.

Rebecca Solnits "Wanderlust" undersöker vad det innebär – och har inneburit – att gå till fots genom världen och vad författare, konstnärer, tänkare och andra har haft att säga om den saken. Solnit knyter till exempel an till antikens ständigt i rörelse stadda filosofer och låter oss följa med romantikens poeter på deras vandringar genom dramatiska och undersköna landskap. Men Wanderlust är också en ur fotgängarperspektiv skriven bok om surrealisternas outtömliga Parismiljöer och spelmanins neonglittrande Las Vegas. Det handlar om kulturhistoria i rymligast tänkbara bemärkelse – och om en genomtänkt kritik av vårt nuvarande och på många sätt inkapslade och inkapslande livsmönster. Själva gåendet kan dessutom, framhåller Solnit, få en subversiv kollektiv dimension. Protestmarscher handlar ju inte heller bara om att förflytta sig från en punkt till en annan. Wanderlust är en bok som intar en central position i Solnits författarskap genom att förena den mer associativa och personliga reflektionsformen i "Gå vilse" och "Det avlägset nära" med de makt- och kulturkritiska resonemangen och den politiska analysen i Män förklarar saker för mig och andra av hennes böcker.