Debatten om de akademiska institutionernas utveckling berikas ständigt med nya bidrag. Sällan diskuteras dock själva den idémässiga grunden för forskning och högre utbildning, alltså det som traditionellt har kallats för "universitetets idé". Denna bok samlar därför ett antal nyckel texter som på olika sätt försöker formulera en sådan idé. Men den är ingen uppmaning till nostalgiska tillbakablickar mot ett förlorat paradis, utan istället är den tänkt som en perspektivgivande presentation av ett betydelse fullt historiskt material i svensk språkdräkt. Läsaren möter ett antal centrala texter som är typiska uttryck för sin tid och samtidigt källor att ösa ur i samtidens meningsutbyten. Volymen sträcker sig från klassiska bidrag av Wilhelm von Humboldt och John Henry Newman fram till de senaste årens inlägg. Förutom källtexterna innehåller den en längre introduktion där redaktören Thomas Karlsohn tecknar konturerna av universitetets idéhistoria och vår egen tids förändringsprocesser.
Boken innehåller bidrag av Wilhelm von Humboldt, John Henry Newman, Abraham Flexner, Karl Jaspers, Clark Kerr, Hans-Georg Gadamer, Jurgen Habermas, Allan Bloom, Bill Readings, Martha Nussbaum, Edward Said, H. Nowotny, P. Scott & M. Gibbons, Jurgen Mittelstraß, Jochen Hörisch, Hanna Holborn Gray och Ronald Barnett
Thomas Karlsohn är docent i idé- och lärdomshistoria och lektor vid Uppsala universitet. Hos Daidalos har han tidigare givit ut "Originalitetens former. Essäer om bildning och universitet" (2012) och tillsammans med Tomas Forser antologin "Till vilken nytta? En bok om humanioras möjligheter" (2013).