De flesta människor funderar då och då över vad de tänker göra härnäst – och tar för givet att de inom vissa ramar har en viss vilje- och handlingsfrihet. Denna vardagsåsikt står emellertid inte högt i kurs bland dagens filosofer och vetenskapsmän. Här är istället den dominerande uppfattningen att alla händelser och processer i världen kan förklaras med olika orsaksfaktorer. Någon viljefrihet i traditionell bemärkelse finns inte. Den ståndpunkten har absurda konsekvenser, menar Ingvar Johansson, professor emeritus i filosofi vid Umeå universitet.

I essän "Den fria viljan och evolutionen" försvarar Johansson den fria viljan från ett helt igenom naturalistiskt, evolutionärt och sekulärt perspektiv. Evolutionsläran är – ordentligt genomtänkt – fullt förenlig med åsikten att det finns fria viljor. Den säger uttryckligen att det successivt under evolutionens gång uppkommit nya typer av fysikalisk-kemiska objekt och biologiska organismer, och den tillåter åsikten att det också uppkommit nya lagbundenheter. Inget principiellt hindrar, menar Johansson, att det i evolutionen också uppkommit fenomen som inte i alla sina detaljer är lagbundna. Det är en oerhörd skillnad mellan att anse att viljans frihet har överdrivits, vilket den moderna vetenskapen har visat, och att förneka den helt. Det är totalförnekelsen som leder till absurditeter.

Ingvar Johansson är professor emeritus i filosofi vid Umeå universitet. Centralt i hans filosofiska tänkande har varit ontologi och vetenskapsfilosofi. Båda områdena är centrala för frågan hur vi bör se på den fria viljan i ljuset av evolutionen och modern vetenskap.