I denna skrift vänder sig Immanuel Kant mot alla dem som avfärdar förnuftsbaserade principer som tomma abstraktioner utan praktisk relevans, eller med hans egna ord: dem som i ”inbillad vishet tror sig kunna se längre och säkrare med mullvadsögon som förblir häftade vid erfarenheten än med ögon som skänkts en varelse som skapats för att stå upprätt och skåda himlen”.

I en första del försvarar Kant sin teori om moraliska plikter mot invändningen att människor när allt kommer omkring främst bryr sig om sin egen lycka. I de två följande delarna skisserar han principerna för en frihets­bevarande statsförfattning och en fredsbevarande internationell rättsordning.

Frågan om förhållandet mellan teori och praktik, mellan principer och verklighet, är en evig stridsfråga inom moral­filosofi och  politisk filosofi – och Kants skrift är här en ofrånkomlig klassiker.