Vi säger ibland att vi "brottas med livet". Men kan det vara så att det vi kallar att kämpa med livet och livsfrågorna faktiskt är en brottningskamp med Gud?
     Om det är Gud snarare än livet och oss själva som vi brottas med -- vad skulle det göra för skillnad?

Runar Eldebo säger att det är kampen med och mot Gud som ger en människa hennes plats på jorden, som en av Gud skapad och kallad människa. Om vi människor väljer att se Gud som vår yttersta horisont, kamp och samtalspartner -- vad händer då? Kanske är det då som också allt det andra i livet får sin smak och mening.