Örebro missionsförening, ÖM, tillkom i början av 1890-talet med ett dubbelt syfte, inre och yttre mission. Den så kallade Kongomissionen var ett av de utländska missionsinitiativen, först utifrån Ongmans församling och sedan med ÖM som bas. Efter några års samverkan med andra missioner kom en egen missionsverksamhet igång i Franska Ekvatorialafrika från 1921. Den utvecklades inom det som kring 1960 blev två självständiga nationer: Republiken Kongo (Brazzaville) och Centralafrikanska republiken, RCA. Kristen mission har beskrivits som en "kyrkofödande" rörelse. Församlingar grundas och förbinds med varandra till en vidare trosgemenskap. I denna studie fokuseras den historiska förändringsprocessen från en svensk missions pionjärarbete till självständiga afrikanska baptistsamfund. Samspelet med de politiska, kulturella och religiösa sammanhangen uppmärksammas. Analysen görs utifrån det klassiska målet för protestantisk mission, nämligen att grunda och utveckla självstyrande, självfinansierande och självutbredande inhemska kyrkor. Undersökningen visar att det klassiska målet fanns med från början, men att dess förverkligande länge förlades till en avlägsen framtid. Därför kom yttre faktorer att driva på processen. Det krävdes också ett uppbrott från ett kolonialt färgat tänkesätt, något som John Hilberth för sin del kallade "den andra omvändelsen". Efter ett intensivt arbete, inte minst under processens slutfas, bildades de nya baptistsamfunden i Kongo och RCA under 1962-1963. ÖM:s missionsarbete integrerades i dessa samfund och samarbetsavtal upprättades mellan dem och ÖM. GÖRAN JANZON (född 1945) undervisar vid Örebro Teologiska Högskola och Missionsinstitutet i missionskunskap, kultur- och religionsmöte samt frikyrkohistoria. Han har varit verksam som missionär i Centralafrikanska republiken under åtta år och är årlig gästföreläsare vid en evangeliskt teologisk fakultet där. "Den andra omvändelsen" är hans doktorsavhandling.