JAG VÄNTAR PÅ ATT LIVET SKA BÖRJA. JAG VÄNTAR PÅ ATT TA MIG HÄRIFRÅN. JAG VÄNTAR PÅ ATT BLI NÅGON ANNAN PÅ EN PLATS DÄR INGEN KOMMENTERAT HUR FUL JAG ÄR.  

Tilda går i åttan med samma klasskamrater som hon haft sedan lågstadiet. Hon befinner sig ganska långt ner i den sociala hierarkin och är less på tillvaron. Hennes enda räddning är Emmy, som hon aldrig har träffat, men chattat och sms:at med dagligen sedan ett halvår tillbaka. Tillsammans drömmer de om att åka till England. Drömmen blir verklighet när Emmy hittar en språkresa till Brighton. Tilda ser sin chans att börja om, bli någon annan. Allt verkar lovande, med pubbesök, frihet och svarthåriga Eddie. Men efter en urspårad strandfest börjar Tilda tvivla: Är det verkligen möjligt att slå sig fri från sin påtvingade roll i den sociala hierarkin eller är positionerna orubbliga? 

Är det nu allt börjar? är en stark tonårsskildring om utanförskap: om försöken att behaga men inte räcka till, om att tillhöra den samhällsklass som inte räknas, om att aldrig vara förstahandsvalet. En skoningslös feministisk uppgörelse med högstadiet.