Bistånd till fattiga länders forskning om hälsa har blivit en viktig fråga under de senaste årtiondena. Det kan underlätta utvecklingen av inhemska forskningsresultat, som kan vägleda planering och användning av hälso- och sjukvårdens knappa resurser. Detta kan ge minskad sjuk- och dödlighet och är den humanitära utgångspunkten för biståndsformen. På senare tid har, som ännu ett skäl, kommit uppfattningen att satsningar på hälsoforskning och hälsa är ekonomiskt mycket lönsamma. Därför anses det ligga i alla makthavares rationella egenintresse att göra sådana investeringar i fattiga länder.
Boken "Vem ger verkligheten namn?" berättar om ett snart tjugofemårigt svenskt bistånd till forskarutbildning inom social- och yrkesmedicin, som del i ett större stöd till forskning inom hela folkhälsoområdet vid universitet i Nicaragua. Det har varit ett framgångsrikt arbete, som lett till flera avhandlingar och många internationellt publicerade vetenskapliga artiklar. I glansen av denna framgång är det risk att viktiga frågor kring den här sortens forskningsbistånd glöms bort. Med berättelser, reportage, samtal och reflexioner lyfter boken fram en del av dessa. De viktigaste är: Hur kan man med bistånd till ett avlägset fattigt, främmande land bidra till utvecklingen av användbar hälsoforskning? Hur ställa de för landets fattiga mänskor relevanta frågorna? Hur låta de fattiga mänskorna själva komma till tals när frågorna om forskningen kring deras vardag formas? Hur undvika frågor som främst vägleds av de belöningssystem, som styr de egna institutionerna? Är ett sådant bistånd möjligt? Och vad krävs?