Hon satt fortfarande på sängkanten, fortfarande naken, och sträckte på sig gång på gång, som om hon ville bli längre.
Hon sa att jag skulle gå hem fastän det var mycket sent. Innan jag hann komma ur sängen så hade hon morgonrocken på sig. Jag sa att Fotografhelvetet tog en jävla risk, att hon kunde ha gått till chefen, att hon kunde ha berättat för de andra på jobbet, att hon ...
Bryr du dig om honom nu? Hur ska du ha det? hon och ja, hon hade blivit längre.
Morgonrocken satt på hårt nu, det såg ut som om hon aldrig skulle få upp den knuten igen.
Varför sa hon att bilderna var hennes? Ville hon att han skulle plåta henne? Och fanns det i så fall en mening med att det var just han?
De frågorna fick jag vänta med.
Jimmy var för tjugo år sedan tillsammans med Ulrika. Innan de träffades ställde hon upp på att en av hennes kollegor nakenfotograferade henne. Senare brevtrakasserade fotografen Jimmy om nakenbilderna och därför sprack Ulrikas och Jimmys förhållande.
Nu, långt senare, måste Jimmy svara på breven.
I sin andra spänningsroman om Jimmy den första var Bromssträckan (2007) - fångar Stig Hansén vad hämndbegäret gör med Jimmy. Men också hur svårt det är att stänga av en inre röst som vägrar vara förnuftig och i stället säger något annat.