De senaste veckorna av börsras och bankkris aktualiserar åter frågor om vi också i framtiden kan lita på och samarbeta med varandra. Allvar blir detta när inte längre världens bankdirektörer lånar ut pengar till varandra p g a brist på tillit och förtroende. När allting sker i realtid och oron sprider sig och växlar mellan väster och öster framstår betydelsen av ömsesidig tillit som ett allmängiltigt egenintresse för att ekonomier och samhällen ska fungera. Alternativet är ömsesidig misstro som kan leda till att världen, liksom samhällen blir en social fälla som alla förlorar på. Förtroende och tillit är också bokens tema och dess titel anspelar på att förutsättningarna för folkhemsbygget sedan 1990-talet redan har förändrats. Medan det svenska folkhemmet handlade om folks vilja att tillsammans reducera oro och ängslan inför sociala och ekonomiska risker rör det sig idag om vad vi har att försvara inför globalisering och sönderfall. De pågående samhällsförändringarna ansätter den starka solidaritet och tillit som präglat det industriella välfärdssamhället. Men varaktiga stabila trygghetssystem skapas också i framtiden av att människor inser sitt långsiktiga egoistiska intresse av att få tillgång till samhällets resurser, i ömsesidiga förhoppningar om en framtida pålitlighet, när det gäller att vilja stötta varandra och dela risker under vandringen i livets trappa. När tiden nu vänder saknas vägledning för att begrunda nya förutsättningar för det svenska välfärdsbygget i större europaperspektiv. Emellertid är vi svenskar också motsträviga gentemot den Europeiska Unionen. Visserligen har den svenska europasynen sedan årtionden bekräftats av en självbild med rationell förträfflighet i förbund med nya framsteg men med en doft av skepsis och misstro mot de andra. Vår syn på EU:s övriga medlemsländer och invånarnas framtida pålitlighet har trots allt fortsatt stor betydelse för tilltron till samarbete i det europeiska huset. Historisk förståelse kring Sverige under 1900-talet kanske kan locka till att våga tänka annorlunda och gemensamt ta itu med ett slags bildlik vindsröjning i folkhemmet.