Hösten 1976 greps en 56-årig man i byn Morjärv, anklagad för brott mot rikets säkerhet. Detta blev kulmen på två årtiondens allt intensivare kontroll och förföljelse. Fallet fick stor uppmärksamhet i press, radio och TV, och jämförelser med storspionen Wennerström var vanliga.
Under en tid med världsfred och ständig tillväxt i vårt trygga folkhem, bedrev Säpo sitt eget kalla krig, i detta fall riktat mot en fredlig medborgare, Sanfrid Eriksson. Läs hans målande beskrivning av hur han, med svart humor, tacklar övervakarnas envisa närvaro, som ibland mynnar ut i rena konfrontationer, då vid ett tillfälle de enträgna följe-slagarna av Sanfrid uppmanas kriget är slut, gå hem pojkar.
Här finns också berättelsen om hur Karin Eriksson efter 32 år och fem försök efter hot om EU-domstol, får SÄPO att öppna det hemliga arkivet. Materialet om Sanfrid visar sig vara på 2000 sidor.
Därmed blir historien än mer häpnadsväckande, och kusligare, då SÄPO:s smutsiga och rent olagliga metoder avslöjas. Bland annat visar materialet hur Säpo konstruerade en spion med hjälp av ett stort antal grannar och bekanta, vilseledda in i ett angiverisystem. Säpo skriver själva i sin slutgranskning att förundersökningen i fallet Morjärvmannen inte har någon motsvarighet i kriminalhistorien.